Tydliga skillnader i svensk politik

Igår var jag på plats i Agenda-studion för att följa partiledardebatten på plats. Skillnaderna blev tydliga. En enad Allians som ser Sveriges utmaningar och presenterar förslag för att bryta utanförskapet och göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Mot en regering som hänvisar till tjusiga möten i New York och Paris och som tycks allmänt nöjd, trots att utanförskapet växer till att snart omfatta en miljon människor. Och så Jimmie Åkesson som klagar på att debatten inte handlar om sakpolitik. När han själv får en sakpolitisk fråga står han dock svarslös. Vad vill han göra för att få fler människor i arbete?

Skillnaderna mellan de politiska partierna framgår också tydligt i våra budgetförslag. Jag skriver i dag i Kristianstadsbladet tillsammans med Ulf Kristersson om vårt förslag. Vi säger nej till skadliga skattehöjningar, utvidgar RUT för att underlätta för fler enkla jobb, sätter ett tak i bidragssystemen och sänker skatterna i de lägsta inkomstskikten. Allt för att det ska löna sig bättre att arbeta, så att fler kan få sitt första jobb. Det är bara människor i arbete som kan trygga framtidens välfärd. Välfärden gör vi också stora satsningar på genom förstärkningar till kommunerna. En del av dem riktas särskilt till skolan med krav på bland annat utökad undervisningstid och mer matematik. 

Allt detta genomför vi med balans i budgeten. Trots högkonjunktur presenterar regeringen däremot en budget som går elva miljarder back. 

Lång dag med offentlig upphandling, debatter och intervjuer

I dag presenterade regeringen sitt förslag till nya krav vid offentlig upphandling. Det handlar om vilka krav man ska ställa på dem som vill vara med och leverera varor och tjänster till det offentliga. 
Vi ska ha sjysta villkor på den svenska arbetsmarknaden. Det finns branscher där det förekommer orimliga villkor. Men svaret är inte att straffa alla företag med mer regelkrångel. Regeringen vill göra det genom att ställa krav som definieras utifrån kollektivavtalen. Sex av tio företag med färre än femtio anställda har inte kollektivavtal. De allra flesta är ändå seriösa och erbjuder bra villkor. Det kommer att bli svårare för dem att vara med och lägga anbud vid offentlig upphandling. Förslaget leder därmed till färre jobb och sämre konkurrens. Att lagstifta är att göra det väldigt enkelt för sig. 

Jag debatterade i dag frågan med Civilministern i Studio Ett i P1


Jag intervjuades också i SVT:s Rapport (kommenterar kort ca 12 min in).

Rapport om krav enligt kollektivavtal

Igår sände SVT:s Rapport ett inslag om regeringens förslag gällande offentlig upphandling. Förutom att implementera de tre EU-direktiven (för sent) vill regeringen alltså krydda med krav enligt kollektivavtal. Det slår stenhårt framför allt mot små och medelstora företag, som ofta saknar kollektivavtal. Det gör de inte för att de inte är seriösa, utan för att kollektivavtal saknar den flexibilitet som de behöver.

Lagförslaget, när det väl läggs på riksdagens bord, är enligt Rapport den största lagstiftningsprodukten under hela den här mandatperioden. Frågan behandlas i finansutskottet och från Moderaternas sida är det jag som ansvarar för frågan. Det kommer att bli mycket men roligt arbete. Hur vi implementerar direktiven spelar stor roll för svenska företag. Just nu plöjer jag mig igenom Lagrådets massiva kritik mot regeringen.

Lagrådet kritiserar bland annat omfattningen på lagstiftningen (tusen paragrafer!) och skriver så här:

Redan genom sin omfattning blir regleringen svåröverskådlig och därmed svår att tillämpa. Lagarna innehåller bestämmelser av skiftande slag. Flera är sådana att de knappast kräver lagform – om de alls fyller någon funktion.