En fantastisk gästbloggare

I dag har jag äran att få publicera ett inlägg av Kevin Nyström. Han är 15 år och praoar hos mig den här veckan. 

—–

Idag satt jag på Riksdagens åhörarläktare och lyssnade på partiledardebatten. Jag heter Kevin Nyström och kommer ifrån Lomma. Under vecka 41 har jag haft den stora äran att följa Maria Malmer Stenergard i Riksdagen. Detta har varit den bästa veckan i mitt femtonåriga liv. Till vardags är jag ordförande i elevrådet och en aktiv medlem i muf. Intrycket jag fick av debatten var att Anna Kinberg Batra fick fram de utmaningar Sverige står inför och lösningsförslag på dessa problem. Löfven å andra sidan framförde det vi hört under de två senaste åren. De enda som tjänar på detta är Riksdagens stenografer som inte behövde vara särskilt aktiva under Löfvens anförande.

I ett Sverige där nästan en miljon människor befinner sig i utanförskap talar statsministern om några personer. I ett Sverige där blåljuspersonal inte kan åka ut och hjälpa människor utan poliseskort talar Löfven om hur bra det går för Sverige. I ett Sverige där vi lånar under högkonjunktur klagar Löfven på när Alliansen lånade under lågkonjunktur.

En fråga som jag anser är viktig är lag och ordning. Anna Kinberg Batra poängterade att vi behöver 2000 fler poliser, detta håller jag med om. Löfven å andra sidan känner sig trygg i att polisorganisationen ligger i Dan Eliassons händer. Detta är för mig oroande, en polischef som blivit tillsatt på politiska meriter och uttalar sig om att avgå om vissa partier skulle sitta vid makten kan inte styra en av landets viktigaste myndigheter.

Det som jag anser var tråkigt under debatten var att det egentligen var favorit i repris. I stort sett samma frågor och svar. Alltid någon annans ansvar. Detta är oroande. Jag ställer mig fullt bakom den nya politik som moderaterna står för. Att vi har omprövat vår politik är en styrka. Att vi kan ompröva sakpolitiska frågeställningar utifrån förändringar i verkligheten med utgångspunkt från vår ideologiska grund är något som skall värnas. Jag ser fram emot fler debatter. Fler möjligheter för moderaterna att visa varför vi behöver en ny regering. Fler möjligheter att få statsministern att inse att allt inte är frid och fröjd. Fler möjligheter att belysa att Sveriges framtid är något som kommer att kunna lysa. Bara så kan vi öka individens frihet och hålla statens klåfingrighet borta.

/Kevin Nyström

 

Vi har inte råd att spela högt med jobben som insats

 Vi kan träta om mycket i svensk politik. Hur mycket skatt ska man ta ut? Hur mycket ska vi politiker bestämma och hur mycket ska vi låta människan själv få råda över?

En fråga där vi brukar försöka komma överens är den om internationell beskattning. Vi ska värna vår beskattningsrätt, dvs vi ska bestämma själva och inte överlåta för mycket makt till EU eller andra internationella organ. Det kan finnas all anledning att samarbeta över gränserna, men då måste vi förvissa oss om att Sverige vinner på det. Vi är ett litet land och vi måste värna vår konkurrenskraft. Om inte företag tycker att det är attraktivt att verka i Sverige, drabbas jobben och svensk ekonomi. Tyvärr är det precis det som är på väg att hända, och den svenska regeringen står bredvid och hejar på. 

Svenskt Näringslivs Krister Andersson skriver mycket klokt om detta i DI i dag. Du kan läsa debattartikeln här.

Två omständigheter är särskilt allvarliga.

1. Det är svårt att göra om och göra rätt. Om det visar sig att Sverige gjorde en missbedömning, är det svårt att backa bandet. Det kommer att ta mycket lång tid innan vi kan attrahera dem som redan valt att lämna Sverige.

2. Regeringen mörkar. Om man är så fullt övertygad om att Sverige tjänar på EU:s nya regler – varför kan man då inte lämna ut sin konsekvensbeskrivning? Den ligger till grund för Sveriges ställningstagande, och ändå kan vi inte få ut den. Larry Söder, min kollega från Kd, och jag debatterade detta med finansministern i förra veckan men vi fick dessvärre inga besked. 

Tyvärr är detta en komplex fråga gällande komplicerade regelverk. Men det handlar om de svenska jobben. Vi har inte råd med slarv, mörkande och felbedömningar.


 

Finansministerns hyckleri

Just nu följer jag budgetdebatten i kammaren. Noterar att Magdalena Andersson hyllar hushållens köpkraft och konsumtion. Tack vare jobbskatteavdragen fick vanligt folk en månadslön extra i plånboken. Jobben växte till samtidigt som intäkterna till välfärden ökade. 
Magdalena Andersson inser detta och behåller – tack och lov – jobbskatteavdragen i sin budget. Det är jag glad för, men det är inte utan att jag tycker att det blir hyckleri när hon kritiserar Alliansens skattesänkningar. 

Jag är bekymrad över att regeringen saknar en plan för att möta våra stora utmaningar. Med växande utanförskap krävs rejäla reformer, inte nedjusterade målsättningar för verkningslösa program. Jag tänker då på traineetjänster och extrajobb. Av de utlovade 32000 traineetjänsterna har Skåne fått zip zero nada. Totalt inte ens 200 traineetjänster i hela landet. 

I stället behövs satsningar på utbildning, minskad skatt för dem med lägst inkomster och större krav på dem som lever på bidrag. Det måste bli större skillnad att gå från bidrag till arbete. 

Nu lägger Magdalena Andersson fram en underfinansierad budget med minskade incitament till arbete. Ska vi fixa välfärden framöver måste vi få fler i arbete. Regeringens budget för oss in på motsatt väg. 

Debatt med finansministern

I dag var det debatt med finansministern om en viktig försiktighetsprincip. Om man genomför åtgärder som man tror på sikt kommer att leda till ökade skatteinkomster, så bör man inte räkna med dessa dynamiska effekter. Det är försiktigt och klokt. Men när man genomför förändringar som riskerar leda till minskade inkomster, då borde försiktighetsprincipen innebära att man räknar med de minskade inkomsterna. Så tycker Finanspolitiska Rådet, som kritiserar regeringen för att inte redovisa effekterna av höjda skatter. Regeringen räknar felaktigt med skatteinkomster som de aldrig kommer att få, eftersom höjda skatter inte automatiskt leder till ökade inkomster utan snarare till mindre inkomster, eftersom folk tenderar att arbeta mindre. 
Finansministern var tydlig med att hon, trots kritiken, inte kommer att ändra sina beräkningsmetoder. Det riskerar leda till hål i budgeten. Notan går till hushållen. Det är helt fel väg att gå. 

Påstås jobba på låtsas

Den förra veckan slutade med en märklig debatt om en debatt. I en interpellationsdebatt med mig sade landsbygdsministern Sven-Erik Bucht att oppositionsarbete är ”på låtsas”. Expressen blev förstatt rapportera om detta och sedan följde bland andra Kristianstadsbladet och Radio Kristianstad efter. 

Opposition är alltså inte på låtsas. Det är en viktig beståndsdel i det demokratiska systemet. Genom att 200 gånger köra över regeringen har oppositionen visat att den spelar roll. Inte minst gäller det när vi fick igenom vår egen budget. 

Debatt om svensk konkurrenskraft

I dag debatterade jag och Jonas Jacobsson Gjörtler konkurrenskraften för svenskt jordbruk med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. 
När svenska företag drabbas av tuffare regler än konkurrenter från andra länder försämrar vi för svenska konsumenter och jobben försvinner. Det är inte en politik för Kristianstad, Skåne eller Sverige. Sverige måste inte alltid vara ”bäst” i klassen. 
Många företagare i Kristianstad med omnejd drabbas när det blir svårare att odla lök. Åhus Grönt, som står för en tredjedel av all Sveriges produktion av gul och röd lök, riskerar att få säga upp 40-60 anställda eftersom svenska myndigheter är de enda i hela världen som förbjuder växtskyddsmedlet Stomp. 

Lång dag med offentlig upphandling, debatter och intervjuer

I dag presenterade regeringen sitt förslag till nya krav vid offentlig upphandling. Det handlar om vilka krav man ska ställa på dem som vill vara med och leverera varor och tjänster till det offentliga. 
Vi ska ha sjysta villkor på den svenska arbetsmarknaden. Det finns branscher där det förekommer orimliga villkor. Men svaret är inte att straffa alla företag med mer regelkrångel. Regeringen vill göra det genom att ställa krav som definieras utifrån kollektivavtalen. Sex av tio företag med färre än femtio anställda har inte kollektivavtal. De allra flesta är ändå seriösa och erbjuder bra villkor. Det kommer att bli svårare för dem att vara med och lägga anbud vid offentlig upphandling. Förslaget leder därmed till färre jobb och sämre konkurrens. Att lagstifta är att göra det väldigt enkelt för sig. 

Jag debatterade i dag frågan med Civilministern i Studio Ett i P1


Jag intervjuades också i SVT:s Rapport (kommenterar kort ca 12 min in).

Debatt i kammaren

I dag var det dags för debatt i kammaren. Jag gav mig i kast med en proposition om offentlig upphandling (surprise!) medan Jörgen Andersson debatterade Riksbankens förvaltning.

Jag sade bland annat så här:

Herr talman! På upphandlingens område tycker jag mig nästa kunna skönja en ny trend som är lite bekymmersam. Man konstaterar att det finns ett problem som i allt väsentligt beror på att upphandlande myndigheter inte tillräckligt utnyttjar det regelverk som redan finns. Men i stället för att då åtgärda detta och arbeta med att höja kompetensen hos myndigheterna ändrar man på lagen. I värsta fall får vi då ett regelverk som blir ännu svårare att tillämpa. Detta måste man vara mycket uppmärksam på.

Vi ser sådana tendenser i den proposition som vi diskuterar i dag, och vi ser dem alldeles tydligt i regeringens arbete med krav enligt kollektavtal vid upphandling. I stället för att konstatera att myndigheterna måste bli bättre på att nyttja de långtgående möjligheter som finns att redan i dag ställa sociala krav vill man definiera kraven åt dem, och man tar då sin utgångspunkt i kollektivavtalen. Detta gör bara regelverket ännu svårare, och det blir bara svårare för de kommuner, landsting och myndigheter som sitter runt om i landet och ska tillämpa regelverket. Och för att inte tala om hur svårt det blir för företagarna – stora som små – som ska lämna anbud.

Det vore mer arbetskrävande, men betydligt mer långsiktigt, att jobba med kompetenshöjningar i stället för att stifta detaljerad lag. Alltför detaljerad lagstiftning riskerar dessutom att låsa in oss för mycket och att inte lämna något utrymme kvar för rättstillämpningen.

Vi behöver en regering som inte bara ber riksdagen om ny lagstiftning så fort den stöter på ett problem utan som faktiskt mäktar med att jobba med ledning och styrning i offentlig sektor.

I debatt med statsministern

I dag var det statsministerns frågestund och jag passade på att fråga Stefan Löfven när regeringen ska ta tag i Sveriges verkliga jämställdhetsproblem. Vågar regeringen agera mot myndigheter som accepterar värderingar som utgår från att alla människor faktiskt inte är lika värda – bara för att de värderingarna är kulturellt eller religiöst motiverade? Svaren uteblev. Svårt när man har statsråd som inte ens ser problemen.
”Fru talman.
Den här regeringen kallar sig feministisk och orden är många och vackra. Man använder begrepp som jämställdhetsintegrering och jämställdhetsbudgetering. 
Men det är ju en sak att påstå att man står för vissa värderingar och en annan att faktiskt leva upp till dem. 
För i realiteten har vi svenska myndigheter som har lagt sig platt för beteenden som ligger mycket långt ifrån principen om alla människors lika värde. 
Vi har en regering som tror att börsbolagens styrelser är vårt största jämställdhetsproblem – samtidigt som det finns statsråd som inte ens ser problemet med att människor vägrar ta kvinnor i hand. 
Vågar statsministern ta itu med de verkliga jämställdhetsproblemen? Vågar regeringen agera mot myndigheter som accepterar värderingar som utgår från att alla människor faktiskt inte är lika värda – bara för att de värderingarna är kulturellt eller religiöst motiverade?”