Tydliga skillnader i svensk politik

Igår var jag på plats i Agenda-studion för att följa partiledardebatten på plats. Skillnaderna blev tydliga. En enad Allians som ser Sveriges utmaningar och presenterar förslag för att bryta utanförskapet och göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Mot en regering som hänvisar till tjusiga möten i New York och Paris och som tycks allmänt nöjd, trots att utanförskapet växer till att snart omfatta en miljon människor. Och så Jimmie Åkesson som klagar på att debatten inte handlar om sakpolitik. När han själv får en sakpolitisk fråga står han dock svarslös. Vad vill han göra för att få fler människor i arbete?

Skillnaderna mellan de politiska partierna framgår också tydligt i våra budgetförslag. Jag skriver i dag i Kristianstadsbladet tillsammans med Ulf Kristersson om vårt förslag. Vi säger nej till skadliga skattehöjningar, utvidgar RUT för att underlätta för fler enkla jobb, sätter ett tak i bidragssystemen och sänker skatterna i de lägsta inkomstskikten. Allt för att det ska löna sig bättre att arbeta, så att fler kan få sitt första jobb. Det är bara människor i arbete som kan trygga framtidens välfärd. Välfärden gör vi också stora satsningar på genom förstärkningar till kommunerna. En del av dem riktas särskilt till skolan med krav på bland annat utökad undervisningstid och mer matematik. 

Allt detta genomför vi med balans i budgeten. Trots högkonjunktur presenterar regeringen däremot en budget som går elva miljarder back. 

Print Friendly