En fantastisk gästbloggare

I dag har jag äran att få publicera ett inlägg av Kevin Nyström. Han är 15 år och praoar hos mig den här veckan. 

—–

Idag satt jag på Riksdagens åhörarläktare och lyssnade på partiledardebatten. Jag heter Kevin Nyström och kommer ifrån Lomma. Under vecka 41 har jag haft den stora äran att följa Maria Malmer Stenergard i Riksdagen. Detta har varit den bästa veckan i mitt femtonåriga liv. Till vardags är jag ordförande i elevrådet och en aktiv medlem i muf. Intrycket jag fick av debatten var att Anna Kinberg Batra fick fram de utmaningar Sverige står inför och lösningsförslag på dessa problem. Löfven å andra sidan framförde det vi hört under de två senaste åren. De enda som tjänar på detta är Riksdagens stenografer som inte behövde vara särskilt aktiva under Löfvens anförande.

I ett Sverige där nästan en miljon människor befinner sig i utanförskap talar statsministern om några personer. I ett Sverige där blåljuspersonal inte kan åka ut och hjälpa människor utan poliseskort talar Löfven om hur bra det går för Sverige. I ett Sverige där vi lånar under högkonjunktur klagar Löfven på när Alliansen lånade under lågkonjunktur.

En fråga som jag anser är viktig är lag och ordning. Anna Kinberg Batra poängterade att vi behöver 2000 fler poliser, detta håller jag med om. Löfven å andra sidan känner sig trygg i att polisorganisationen ligger i Dan Eliassons händer. Detta är för mig oroande, en polischef som blivit tillsatt på politiska meriter och uttalar sig om att avgå om vissa partier skulle sitta vid makten kan inte styra en av landets viktigaste myndigheter.

Det som jag anser var tråkigt under debatten var att det egentligen var favorit i repris. I stort sett samma frågor och svar. Alltid någon annans ansvar. Detta är oroande. Jag ställer mig fullt bakom den nya politik som moderaterna står för. Att vi har omprövat vår politik är en styrka. Att vi kan ompröva sakpolitiska frågeställningar utifrån förändringar i verkligheten med utgångspunkt från vår ideologiska grund är något som skall värnas. Jag ser fram emot fler debatter. Fler möjligheter för moderaterna att visa varför vi behöver en ny regering. Fler möjligheter att få statsministern att inse att allt inte är frid och fröjd. Fler möjligheter att belysa att Sveriges framtid är något som kommer att kunna lysa. Bara så kan vi öka individens frihet och hålla statens klåfingrighet borta.

/Kevin Nyström

 

Tydliga skillnader i svensk politik

Igår var jag på plats i Agenda-studion för att följa partiledardebatten på plats. Skillnaderna blev tydliga. En enad Allians som ser Sveriges utmaningar och presenterar förslag för att bryta utanförskapet och göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Mot en regering som hänvisar till tjusiga möten i New York och Paris och som tycks allmänt nöjd, trots att utanförskapet växer till att snart omfatta en miljon människor. Och så Jimmie Åkesson som klagar på att debatten inte handlar om sakpolitik. När han själv får en sakpolitisk fråga står han dock svarslös. Vad vill han göra för att få fler människor i arbete?

Skillnaderna mellan de politiska partierna framgår också tydligt i våra budgetförslag. Jag skriver i dag i Kristianstadsbladet tillsammans med Ulf Kristersson om vårt förslag. Vi säger nej till skadliga skattehöjningar, utvidgar RUT för att underlätta för fler enkla jobb, sätter ett tak i bidragssystemen och sänker skatterna i de lägsta inkomstskikten. Allt för att det ska löna sig bättre att arbeta, så att fler kan få sitt första jobb. Det är bara människor i arbete som kan trygga framtidens välfärd. Välfärden gör vi också stora satsningar på genom förstärkningar till kommunerna. En del av dem riktas särskilt till skolan med krav på bland annat utökad undervisningstid och mer matematik. 

Allt detta genomför vi med balans i budgeten. Trots högkonjunktur presenterar regeringen däremot en budget som går elva miljarder back.