Debatt i kammaren

I dag var det dags för debatt i kammaren. Jag gav mig i kast med en proposition om offentlig upphandling (surprise!) medan Jörgen Andersson debatterade Riksbankens förvaltning.

Jag sade bland annat så här:

Herr talman! På upphandlingens område tycker jag mig nästa kunna skönja en ny trend som är lite bekymmersam. Man konstaterar att det finns ett problem som i allt väsentligt beror på att upphandlande myndigheter inte tillräckligt utnyttjar det regelverk som redan finns. Men i stället för att då åtgärda detta och arbeta med att höja kompetensen hos myndigheterna ändrar man på lagen. I värsta fall får vi då ett regelverk som blir ännu svårare att tillämpa. Detta måste man vara mycket uppmärksam på.

Vi ser sådana tendenser i den proposition som vi diskuterar i dag, och vi ser dem alldeles tydligt i regeringens arbete med krav enligt kollektavtal vid upphandling. I stället för att konstatera att myndigheterna måste bli bättre på att nyttja de långtgående möjligheter som finns att redan i dag ställa sociala krav vill man definiera kraven åt dem, och man tar då sin utgångspunkt i kollektivavtalen. Detta gör bara regelverket ännu svårare, och det blir bara svårare för de kommuner, landsting och myndigheter som sitter runt om i landet och ska tillämpa regelverket. Och för att inte tala om hur svårt det blir för företagarna – stora som små – som ska lämna anbud.

Det vore mer arbetskrävande, men betydligt mer långsiktigt, att jobba med kompetenshöjningar i stället för att stifta detaljerad lag. Alltför detaljerad lagstiftning riskerar dessutom att låsa in oss för mycket och att inte lämna något utrymme kvar för rättstillämpningen.

Vi behöver en regering som inte bara ber riksdagen om ny lagstiftning så fort den stöter på ett problem utan som faktiskt mäktar med att jobba med ledning och styrning i offentlig sektor.

Print Friendly