Nej till flygskatt

Ibland undrar man om regeringens alla svar inleds med skattehöjningar. Höjd bensinskatt, kemikalieskatt, kilometerskatt, finansskatt, entreprenörsskatt och nu flygskatt. Flygskatt drabbar företag och människor men göe inget föe miljön. Lösningen måste finnas på internationell nivå, inte genom flygskatter i bara Sverige. 

Jag skriver med Jessica Rosencrantz, trafikpolitisk talesperson, i Kristianstadsbladet. 

Det svänger om regeringen

Man kan inte säga annat än att det svänger om regeringen. Vi har fått skilda besked om solelen beroende på vem vi frågat: ibland ska den tas bort och ibland ska den bara sänkas. Just denna kombination av lösningar presenterade regeringen i dag, inför att Magdalena Andersson i morgon kommer till skatteutskottet, dit hon kallats av Alliansen.
För företagen behövs långsiktiga lösningar och förutsebarhet. Det levererar inte den här regeringen. 

Jag och kollegan Per Åsling (C) är överens i bland annat Sydsvenskan

 

En oförglömlig dag 

​Jag befinner mig den här veckan i USA, bland annat för att studera det amerikanska valet. Vi har valt att besöka två swing states, Florida och North Carolina, där det verkligen står och väger mellan Hillary och Trump. I dem är det högre valtemperatur och större närvaro av kandidaterna. 

I onsdags hade vi turen att få lyssna till president Obama när han talade på universistetet i Chapel Hill. Han är en otrolig talare och han trollband oss i över 40 minuter. Vi fick stå bara tio meter från honom. Det var en upplevelse. Han ppratae bland annat om att vissa verkar tro att Trump skulle vara annorlunda om han verkligen blev president. Men Obama menar att de personligheter man har innan man tillträder snarare förstärks efter att man tillträtt: Om man trakasserar kvinnor innan kommer man att göra det efter. Om man talar om att överträda konstitutionen innan – vad kommer man då inte göra när man faktiskt KAN överträda konstitutionen?

En fantastisk gästbloggare

I dag har jag äran att få publicera ett inlägg av Kevin Nyström. Han är 15 år och praoar hos mig den här veckan. 

—–

Idag satt jag på Riksdagens åhörarläktare och lyssnade på partiledardebatten. Jag heter Kevin Nyström och kommer ifrån Lomma. Under vecka 41 har jag haft den stora äran att följa Maria Malmer Stenergard i Riksdagen. Detta har varit den bästa veckan i mitt femtonåriga liv. Till vardags är jag ordförande i elevrådet och en aktiv medlem i muf. Intrycket jag fick av debatten var att Anna Kinberg Batra fick fram de utmaningar Sverige står inför och lösningsförslag på dessa problem. Löfven å andra sidan framförde det vi hört under de två senaste åren. De enda som tjänar på detta är Riksdagens stenografer som inte behövde vara särskilt aktiva under Löfvens anförande.

I ett Sverige där nästan en miljon människor befinner sig i utanförskap talar statsministern om några personer. I ett Sverige där blåljuspersonal inte kan åka ut och hjälpa människor utan poliseskort talar Löfven om hur bra det går för Sverige. I ett Sverige där vi lånar under högkonjunktur klagar Löfven på när Alliansen lånade under lågkonjunktur.

En fråga som jag anser är viktig är lag och ordning. Anna Kinberg Batra poängterade att vi behöver 2000 fler poliser, detta håller jag med om. Löfven å andra sidan känner sig trygg i att polisorganisationen ligger i Dan Eliassons händer. Detta är för mig oroande, en polischef som blivit tillsatt på politiska meriter och uttalar sig om att avgå om vissa partier skulle sitta vid makten kan inte styra en av landets viktigaste myndigheter.

Det som jag anser var tråkigt under debatten var att det egentligen var favorit i repris. I stort sett samma frågor och svar. Alltid någon annans ansvar. Detta är oroande. Jag ställer mig fullt bakom den nya politik som moderaterna står för. Att vi har omprövat vår politik är en styrka. Att vi kan ompröva sakpolitiska frågeställningar utifrån förändringar i verkligheten med utgångspunkt från vår ideologiska grund är något som skall värnas. Jag ser fram emot fler debatter. Fler möjligheter för moderaterna att visa varför vi behöver en ny regering. Fler möjligheter att få statsministern att inse att allt inte är frid och fröjd. Fler möjligheter att belysa att Sveriges framtid är något som kommer att kunna lysa. Bara så kan vi öka individens frihet och hålla statens klåfingrighet borta.

/Kevin Nyström

 

Tydliga skillnader i svensk politik

Igår var jag på plats i Agenda-studion för att följa partiledardebatten på plats. Skillnaderna blev tydliga. En enad Allians som ser Sveriges utmaningar och presenterar förslag för att bryta utanförskapet och göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Mot en regering som hänvisar till tjusiga möten i New York och Paris och som tycks allmänt nöjd, trots att utanförskapet växer till att snart omfatta en miljon människor. Och så Jimmie Åkesson som klagar på att debatten inte handlar om sakpolitik. När han själv får en sakpolitisk fråga står han dock svarslös. Vad vill han göra för att få fler människor i arbete?

Skillnaderna mellan de politiska partierna framgår också tydligt i våra budgetförslag. Jag skriver i dag i Kristianstadsbladet tillsammans med Ulf Kristersson om vårt förslag. Vi säger nej till skadliga skattehöjningar, utvidgar RUT för att underlätta för fler enkla jobb, sätter ett tak i bidragssystemen och sänker skatterna i de lägsta inkomstskikten. Allt för att det ska löna sig bättre att arbeta, så att fler kan få sitt första jobb. Det är bara människor i arbete som kan trygga framtidens välfärd. Välfärden gör vi också stora satsningar på genom förstärkningar till kommunerna. En del av dem riktas särskilt till skolan med krav på bland annat utökad undervisningstid och mer matematik. 

Allt detta genomför vi med balans i budgeten. Trots högkonjunktur presenterar regeringen däremot en budget som går elva miljarder back. 

Vi har inte råd att spela högt med jobben som insats

 Vi kan träta om mycket i svensk politik. Hur mycket skatt ska man ta ut? Hur mycket ska vi politiker bestämma och hur mycket ska vi låta människan själv få råda över?

En fråga där vi brukar försöka komma överens är den om internationell beskattning. Vi ska värna vår beskattningsrätt, dvs vi ska bestämma själva och inte överlåta för mycket makt till EU eller andra internationella organ. Det kan finnas all anledning att samarbeta över gränserna, men då måste vi förvissa oss om att Sverige vinner på det. Vi är ett litet land och vi måste värna vår konkurrenskraft. Om inte företag tycker att det är attraktivt att verka i Sverige, drabbas jobben och svensk ekonomi. Tyvärr är det precis det som är på väg att hända, och den svenska regeringen står bredvid och hejar på. 

Svenskt Näringslivs Krister Andersson skriver mycket klokt om detta i DI i dag. Du kan läsa debattartikeln här.

Två omständigheter är särskilt allvarliga.

1. Det är svårt att göra om och göra rätt. Om det visar sig att Sverige gjorde en missbedömning, är det svårt att backa bandet. Det kommer att ta mycket lång tid innan vi kan attrahera dem som redan valt att lämna Sverige.

2. Regeringen mörkar. Om man är så fullt övertygad om att Sverige tjänar på EU:s nya regler – varför kan man då inte lämna ut sin konsekvensbeskrivning? Den ligger till grund för Sveriges ställningstagande, och ändå kan vi inte få ut den. Larry Söder, min kollega från Kd, och jag debatterade detta med finansministern i förra veckan men vi fick dessvärre inga besked. 

Tyvärr är detta en komplex fråga gällande komplicerade regelverk. Men det handlar om de svenska jobben. Vi har inte råd med slarv, mörkande och felbedömningar.


 

Vad gör Damberg för jobben?

Under onsdagen besöker näringsminister Mikael Damberg Kristianstad. Han ska besöka Krinova Incubator & Science Park för att träffa företagare i besöksnäringen och turism. 

Det är bra att Mikael Damberg, och andra ministrar och politiker, besöker olika verksamheter. Det är viktigt att få inblick i hur politiken fungerar i verkligheten. Jag försöker själv vara ute så mycket som möjligt. Föga förvånande får man nästan alltid inspel gällande aspekter som man aldrig tänkt på tidigare.

Jag hoppas att näringsministern tar intryck av besöken. Hittills har den regering som han ingår i nämligen stått för en politik som missgynnar företagen. Varje krona som regeringen ”satsar” på näringslivet innebär höjd skatt på jobb och tillväxt med tio kronor. 

Förslag på förslag drabbar företagen och inte minst de små företagen. Det är allvarligt, eftersom de små och medelstora företagen är Sveriges jobbmotor. De behöver en vänligare politik från vår näringsminister. 

En fråga som är viktig för framför allt de mindre företagen är de så kallade 3:12-regerlerna. Många kristianstadsföretagare har hört av sig till mig och uttryckt oro över den utredning som pågår gällande de reglerna. Utan att bli allt för teknisk så handlar reglerna om på vilket sätt som fåmansföretagare tar ut lön och utdelning och därmed om hur mycket skatt de betalar. Regeringen har pekat ut riktningen för utredningen – mer skatt och sämre förutsättningar för entreprenörskap. Det är helt fel väg att gå och det baserar sig på missuppfattningen att småföretagare generellt sett täljer guld. Det gör de inte. Många av dem är tvärtom låginkomsttagare. De behöver inte fler pålagor eller hinder i sin vardag. De behöver regelverk som uppmuntrar dem att växa för att på sikt kunna anställa. Sverige behöver fler som jobbar och där är småföretagarna en central del av lösningen.

 

Jag hoppas att Mikael Damberg vill förklara för småföretagarna i Kristianstad hur regeringens politik leder till fler jobb. Jag skulle gärna vilja höra den förklaringen.